För stor flock?

Just nu ställer jag mig frågan om jag borde minska ner min flock? Om jag ska vara helt ärlig så borde jag nog det. Varför? Jag har inte “styrkan” att gå ut med allihopa samtidigt och det retar mig… Just nu har jag precis lärt mina hundar att gå 2 och 2. Naturligtvis har jag hämtat info från Cesar Millan innan jag började träna detta.

Mitt tillvägagångssätt har varit att

1. Jag lärde hundarna kommandot BAKOM. Detta tog jag naturen till hjälp med. Jag gick på smala stigar och hade en vandringskäpp som min förlängda arm, så fort alla gick bakom såg jag till att avsluta med beröm.

2. Nästa steg var att ha dem i koppel (fastsatt i ett “jaktskärp”) och ge komandot “BAKOM”. Hundarna ska hela tiden vara “bakom” mig (alltså deras boge får inte passera mitt ben). Om de “går förbi” mig ger jag en liten påminnelse med min fot, som jag i stort sett “lägger” mot rumpan. Sedan har jag en “vandringskäpp” som jag bara visar famför bogen om jag känner att de har lite för bråttom.

3. Det som varit viktigt med detta har varit att kräva lite mer varje gång… men med babysteps och lite träning varje dag så kan jag faktiskt gå med 3 st på detta vis. Jag avslutar alltid när det går som bäst, med att släppa dem.

Så detta har jag pysslat med under denna sommar. Jag har åkt ut i skogen, där jag hittat öde platser där jag kunnat träna några i taget. Det som blev jobbigt för mig mentalt var när jag skulle utveckla detta till en promenad med många störningsmoment. Jag kände själv hur jag spände mig och det vet väl alla, att det känner hunden på en gång… Så då satte jag musik i öronen och sedan gick jag iväg. Jag måste villigt erkänna att detta var genialt. För mig var det som dag och natt.. Å andra sidan har jag sedan lång tid tillbaka använt musik när jag ridit.. speciellt med hästar som haft hög energinivå. Detta fick både mig och hästen att slappna av på ett helt annat sätt.

Så min alltför stora flock, får fortsätta att vara för stor.. nu har jag sett att det är möjligt att kunna gå med 2 utan att de ska dra och tjafsa när vi möter andra. Alla mina hundar är enormt fina mot varandra så det är inget bråk mellan dem i flocken. Egentligen har vi det helt underbart just nu….förutom vissa situationer som jag jobbar med….. jag återkommer med dem!!!!

HÄR och NU

Alla har väl hört uttrycket “det går inte lära en gammal hund att sitta”, eller hur? Håller du med? Är det din filosofi? Hundar lever HÄR OCH NU. Varje sekund för dem, under en hel dag är den viktigaste sekunden i livet… Så vad ger det oss människor för information? Fundera lite på det så ska jag ge ett exempel på att det faktiskt är så. En period i min uppfödning så hade jag många terrier. Alla som haft en terrier VET att deras mentalitet är “något het”, och de reagerar snabbt och obetänksamt. Jag hade 4 tikar vid detta tillfälle och de rök ihop då och då. Det var speciellt 2 individer som gick och “blängde” på varandra. Jag hade för det mesta kontroll och hundarna uppförde sig. Men i vissa situationer tappade jag kontrollen, speciellt om jag var ute med alla samtidigt och vi mötte någon med hund. Då var det kört. Overslagshandlingar var ett faktum. Vad är då överslagshandling? Jo, det är när hundarna går igång Tex möte med andra hundar som inte var så trevliga.. då gick mina hundar igång och de kunde inte riktigt kanalisera detta så då gav de sig på varandra istället. De slogs för att döda. Det dummaste du kan göra i denna situation är att börja skrika, då det triggar dem ännu mer. jag kommer ta upp detta i ett senare tillfälle.
Att få isär 5 terrier är inte det lättaste och alltför ofta gjorde jag helt fel när jag skulle ta isär dem. Med åren gick det bättre, och jag utvecklade en teknik som fungerade. Men nu till ämnet, HÄR och NU!!!
När människor har bråkat, och skrikit på varandra kommer vi ofta in i en fas där det är svårt att bara avbryta, säga förlåt och gå vidare, utan att någon av parterna fortsätter att vara i försvar, sårad eller arg. Känslorna gör att vi har svårt stt gå vidare men för hundarna är det INTE SVÅRT. Glöm inte bort att de lever här och nu, inte där och då.
När terriernas bråk var avbrutet och lugnet återställt, så var allt som vanligt igen, FÖRUTSATT att jag hade släppt bråket och var som vanligt igen. Det är ofta här vi människor fastnar, vi blir rädda för att det ska hända igen eller tycker synd om en eller flera individer. Det är livsfarligt för då utstrålar vi en svaghet och vår ledarskap blir sämre. En svag ledare = instabil flock. Jag vet att detta inte är lätt,, men det är viktigt. Det är här du lägger grunden för flockens stabilitet, endast genom att vara här och nu kan du få tillbaka balansen. Hoppas du förstår…. annars är det bara att fråga….

Osociala hundar

Jag har levt i paradiset i 9 år. Jag, min man, mina barn och alla våra djur, Vi hade en hel udde för oss själva. Jag var noga med att gå på både valpkurser och allmänlydnad med de hundar som var kvar hos oss, för att bidra i aveln. Så dog min man och livet kom i obalans. 2 av flockens nytillskott föddes efter att min man gick bort. Hela livet var i gungning och såhär i efterhand så var det idioti att behålla valpar under dessa omständigheter, men men, jag har sällan gjort som alla andra och mina beslut har oftast blivit bra i slutänden. Så var det dags att lämna paradiset och flytta till ett alldeles “vanligt” hus med en “vanlig” tomt och fullt med grannar som har hundar. Helt plötsligt får jag ta tag i alla konsekvenser som paradiset har gett, Nu har jag en acklimatiseringsperiod där jag får gå med en hund i taget, i koppel under kontrollerande former. Villastängsel har införskaffats och jag ser fram mot den tryggheten som den kommer ge mig.. Men just nu är det inte uppsatt utan varje gång en av dogsen ska kissa, så är det ju såklart så att alla ska kissa och varje gång är det på med kläder, och ta ut en i taget . OCH JAG NJUTER av dessa rutiner, jag njuter av att se att för varje dag så blir mina hundar coolare i denna miljö… de har inget problem att acklimatisera sig, de litar ju på att det jag gör nu är det bästa som händer .